Förra veckan gick den av stapeln; den första nordiska konferensen i relationell pedagogik. På ett konferenshotell i ett köpcentrum intill Arlanda möttes trettiotalet forskare för att under knappa två dagar presentera och diskutera sina perspektiv på det vi kallar relationell pedagogik.
Sällan - om någonsin - har jag upplevt så många fördjupande samtal på en vetenskaplig konferens. Vem helst jag samtalade med fanns ett djupgående gemensamt intresse, även om våra infallsvinklar och forskningsteman varierade stort. Här fanns inga slutgiltiga definitioner av begrepp eller någon snäv enhetlig teoribildning, men däremot rika möjligheter att pröva sin tanke. Här fanns forskningsintressen för allt från små barn till vuxna, från praxis till filosofi, från videoklipp till teoretiska texter. Och ständigt närvarande var denna relationell kärna - en relationell ontologi? - och denna delade strävan efter att förstå och tänka kring kunskap, forskning och utbildning med de mellanmänskliga relationerna som grund. Tilläggas bör väl att vi hade väldigt trevligt tillsammans.
För min egen del var konferensen en verklig "dream come true". När jag skrev min doktorsavhandling 2011 och slet med att tolka resultaten av min studie fann jag till min glädje Jonas Aspelins & Sven Perssons "Om relationell pedagogik" och fick äntligen korn på ett perspektiv som gav ord åt det jag under många år haft en intuitiv förståelse för. Att relationer är alldeles avgörande för människans växande, mognad eller lärande. Att vi ÄR och BLIR till genom mellanmänskliga möten. Jag fick på allvar upp ögonen för Martin Buber och hans texter. Några år senare sådde en kollega och jag ett gemensamt relationellt frö - vi bjöd in professor Jonas Aspelin att föreläsa i samband med invigningen av Campus Allegro - och på den vägen är det nu...
Jag är omtumlad och tacksam. Jag smälter det jag varit med om och spinner vidare på min relationella tråd. Och nu ser jag att min tråd är en del i den större väven. Och jag fortsätter citera Martin Buber: "Allt verkligt liv är möte".
Sällan - om någonsin - har jag upplevt så många fördjupande samtal på en vetenskaplig konferens. Vem helst jag samtalade med fanns ett djupgående gemensamt intresse, även om våra infallsvinklar och forskningsteman varierade stort. Här fanns inga slutgiltiga definitioner av begrepp eller någon snäv enhetlig teoribildning, men däremot rika möjligheter att pröva sin tanke. Här fanns forskningsintressen för allt från små barn till vuxna, från praxis till filosofi, från videoklipp till teoretiska texter. Och ständigt närvarande var denna relationell kärna - en relationell ontologi? - och denna delade strävan efter att förstå och tänka kring kunskap, forskning och utbildning med de mellanmänskliga relationerna som grund. Tilläggas bör väl att vi hade väldigt trevligt tillsammans.
För min egen del var konferensen en verklig "dream come true". När jag skrev min doktorsavhandling 2011 och slet med att tolka resultaten av min studie fann jag till min glädje Jonas Aspelins & Sven Perssons "Om relationell pedagogik" och fick äntligen korn på ett perspektiv som gav ord åt det jag under många år haft en intuitiv förståelse för. Att relationer är alldeles avgörande för människans växande, mognad eller lärande. Att vi ÄR och BLIR till genom mellanmänskliga möten. Jag fick på allvar upp ögonen för Martin Buber och hans texter. Några år senare sådde en kollega och jag ett gemensamt relationellt frö - vi bjöd in professor Jonas Aspelin att föreläsa i samband med invigningen av Campus Allegro - och på den vägen är det nu...
Jag är omtumlad och tacksam. Jag smälter det jag varit med om och spinner vidare på min relationella tråd. Och nu ser jag att min tråd är en del i den större väven. Och jag fortsätter citera Martin Buber: "Allt verkligt liv är möte".
RSS Feed
